Detelja

Jag brukar inte vara så mycket för småhundar.

Tycker oftast att de är skälliga, bjäbbiga och nervösa av sig.

Självklart gäller det inte alla.

Men en hel del...

 

Men är det någon man bara måste älska så är det grannens (Shih tzu eller Lhasa apso, ser inte skillnad på de raserna) Selma. Hon är lika gammal som Cia skulle varit alltså 14 +. Och hon är så gullig där hon skruttar runt lös efter sin husse som alltid har sin pipa i högsta hugg. Ett härligt par att se.

Selma är i stort sett döv, så hon är den enda hunden i kvarteret som inte störs av att gå förbi vår trädgård där hundarna står och skäller åt alla inkräktare.

 

Nu när jag skulle gå ut med att hundarna så mötte vi Selma med husse på gången och medan jag samlade in alla koppel och hundar för att ta mig förbi, så skällde de naturligtvis. Men eftersom Selma inte hörde dem så sket hon fullständigt i dem. Vilket är precis vad man ska göra mot mina tokstollar till labbar. Vovvarna blev förvånade över att deras tuffa attityd inte hjälpte och tillslut så insåg de att det inte var lönt att kaxa till sig utan hälsade istället på lilla Selma. Det intressanta var att de visade sig underlägsna den gamla damen som nästan är lika stor som Axes huvud..haha. Och sen kunde vi fortsätta på promenaden.