En smak av helvetet
Idag har jag verkligen fått en smak av livet i helvetet.
Inte för att överdriva eller något, men ett tag var jag på vippen att be Lollo döda mig.
Jag kanske ska berätta varför jag ville dö...
Det hela började med att jag vaknade vid 5 imorse, och när jag ska vända mig om för att se vad klockan är så känner jag hur det riktigt hugger till i magen på mig. Jag blir riktigt chockad, och ger ifrån mig lite ljud. Då märker jag att jag inte kan andas utan att det känns som om någon sticker knivar i magen på mig. Jag får panik, för det gör så jäkla ont. Jag ligger blickstilla och vågar inte röra mig, för gör det ont att andas så gör det ännu ondare att röra sig, det vill jag lova.
Så där låg jag då och undrade om jag någonsin skulle komma upp ur sängen. Sen låg jag och undrade hur det kändes när blindtarmen spricker. Sen fick jag ännu mer panik då jag inbillade mig att det var det som hade hänt. Men sen skippade jag den tanken, för jag vill inte opereras...:P
Jag låg i sängen och väntade på att det skulle gå över, sen grät jag lite.
Vid 7 så tar jag mig upp och går ut i köket till Louise. När hon säger "God morgon", sjunker jag ihop på golvet och hasplar ur mig "nej det är det inte" innan jag faller i gråt igen. Fasen vad ont det gjorde. Och allt jag kunde tänka på var att det måste gå över, eftersom vi skulle på studiebesök idag, och det är obligatoriskt. Så jag kunde verkligen inte stanna hemma. Jag går och lägger mig igen och hyperventilerar.
Efter en stund märker jag hur det börja släppa lite. Och när det var 10 minuter kvar innan jag skulle bli hämtad av S:arna, så kan jag resa mig och gå, fast att det gjorde väldigt ont.
Men jag klär på mig och packar min väska, sen cyklar vi till bussen som står och väntar på oss.
Även om det värsta gick över så har jag ändå haft sjukt ont i magen hela dagen, men det har varit precis så att jag kunnat genomlida det. Och efter den morgonen så kan jag inte klaga på lite smärtor, utan tar mig igenom resan...
Det kändes som om jag hade sylvassa björntänder som gnagde i min mage
Inte för att överdriva eller något, men ett tag var jag på vippen att be Lollo döda mig.
Jag kanske ska berätta varför jag ville dö...
Det hela började med att jag vaknade vid 5 imorse, och när jag ska vända mig om för att se vad klockan är så känner jag hur det riktigt hugger till i magen på mig. Jag blir riktigt chockad, och ger ifrån mig lite ljud. Då märker jag att jag inte kan andas utan att det känns som om någon sticker knivar i magen på mig. Jag får panik, för det gör så jäkla ont. Jag ligger blickstilla och vågar inte röra mig, för gör det ont att andas så gör det ännu ondare att röra sig, det vill jag lova.
Så där låg jag då och undrade om jag någonsin skulle komma upp ur sängen. Sen låg jag och undrade hur det kändes när blindtarmen spricker. Sen fick jag ännu mer panik då jag inbillade mig att det var det som hade hänt. Men sen skippade jag den tanken, för jag vill inte opereras...:P
Jag låg i sängen och väntade på att det skulle gå över, sen grät jag lite.
Vid 7 så tar jag mig upp och går ut i köket till Louise. När hon säger "God morgon", sjunker jag ihop på golvet och hasplar ur mig "nej det är det inte" innan jag faller i gråt igen. Fasen vad ont det gjorde. Och allt jag kunde tänka på var att det måste gå över, eftersom vi skulle på studiebesök idag, och det är obligatoriskt. Så jag kunde verkligen inte stanna hemma. Jag går och lägger mig igen och hyperventilerar.
Efter en stund märker jag hur det börja släppa lite. Och när det var 10 minuter kvar innan jag skulle bli hämtad av S:arna, så kan jag resa mig och gå, fast att det gjorde väldigt ont.
Men jag klär på mig och packar min väska, sen cyklar vi till bussen som står och väntar på oss.
Även om det värsta gick över så har jag ändå haft sjukt ont i magen hela dagen, men det har varit precis så att jag kunnat genomlida det. Och efter den morgonen så kan jag inte klaga på lite smärtor, utan tar mig igenom resan...
Det kändes som om jag hade sylvassa björntänder som gnagde i min mage
Kommentarer
Trackback
