Detelja

Tål att tänkas på...
Haha

Så, nu har jag då sett klart det första avsnittet av andra säsongen av Spartacus, den säsong som heter Vengeance.
Nu när jag sett klart avsnittet så tycker jag att det verkar bra, men i början var jag riktigt besviken och ganska uttråkad faktiskt. Det beror väl egentligen på att det var för många från de förra säsongerna som inte var med. Och de som väl var med hade ändrats så mycket att man knappt kände igen dem..:P
Men eftersom Lucy Lawless är med även denna säsongen så får jag nog ge det en chans till ;). Måste säga att det var överraskande att hon var med för hon fick ett svärd i magen i slutet av förra säsongen. Så coolt att Lucretia överlevde. :P Det är mycket intriger här vettni ;).

Jaja vi får väl se hur det går, Patrik har lovat att det kommer att bli bättre och att man kommer fastna mer och mer. Så jag litar på honom och fortsätter att kolla. :)

Jag läste precis ut min bok "Pojken som överlevde" den sista och tredje delen i triologin om Dave Pelzer's liv. Alla tre böckerna är väldigt bra, men bäst är ettan "Pojken som kallades Det". Skithemskt bok, men det går inte att sluta läsa. Har redan läst den tre gånger.

Men nu när jag då har avslutat min bok tänkte jag att jag skulle "pausa" lite innan jag börjar på en ny bok. Så just nu sitter jag och läser i "National Geographic". Och jag har precis lärt mig att "Totoro" (Tänker på den animerade filmen) är ett utdöende språk som talas av enbart 5 personer i Norra Sydamerika. Dock så är tidningen från 2007, så det är inte säkert att det är lika "många" som talar det nu. Väldigt intressant faktiskt.

Av någon anledning har jag en labbe som älskar vitkål. En konstig egenskap som han delar med både Kotte och Bonnie. Undrar om det är mitt marsvinsägande som har påverkat deras matvanor?
Hmm.

Igår så hade Malin varit snäll och lämnat lite äpple och apelsin till mina marsvin efter att hon hade ätit frukost. Något som var väldigt uppskattat av mina små grisar. De blev överlyckliga och åt upp allt på en gång. Som vanligt i och för sig när det gäller mina marsvin och mat.

Hola bandola!

Morsning korsning, och allt sånt där shiiiet.

Idag är det fredag, och det måste ju bara firas! Genom att njuta av dagen och göra allt jag vill. Trots det sugiga vädret. Hmmm, ja vi får väl se vad som händer. Något ska jag väl få ut av dagen.


Jag sökte på ordet "fredag" på google och detta var den första bilden som kom upp...
Intressant. :P

Ibland kan det vara bra att börja morgonen tidigt.
Idag har jag redan hunnit med en massa plugg, vilket känns riktigt skönt.
Har hunnit läsa ut boken i Arbets- och miljömedicin, jag har hunnit med att göra klart alla frågorna till båda seminariumen vi ska ha i kursen (16/4 & 23/4) och nu läser jag lite i Miljöhälsorapporten.
Känns rätt gött. ;)

Nu väntar jag på att Sanne ska komma hem från träningen så ska vi åka ut med vovvarna någonstans. Om det inte regnar förstås. Hoppas hoppas hoppas på sol. :)

Det blev ostbullar.
Sweet!!
Smaklig spis till mig. :)

Har du som så många andra stressade människor, problem med att koppla av?
Ta då lärdom av mästaren.
Fläk ut dig på soffan och lägg dig på rygg.
Spreta med benen, slut ögonen och börja snarka högt.
Viss tendens till morrningar och ofrivilliga benryckningar kan förekomma.

Trots att vi var ute ganska sent på kvällsrundan igår så vaknade plutten pigg och utvilad någon gång innan 7 imorse. Dock så var inte jag lika pigg på att gå ut som han var, så jag lyckades övertala honom att vänta åtminstone tills klockan hade slagit 7.
När vi kom in från rundan så mötte vi Malin i dörren som var påväg ut på en morgonpromenad även hon. Fast hon bytte ut hunden mot en klasskompis. Vissa är skumma. ;)
Efter rundan så blev det en varm dusch och sen la jag mig och läste i sängen tills jag blev sugen på frukost. Frukosten käkades i soffan framför tvn medan jag kollade på den übersöta animen "Min granne Totoro".
Det är så härligt att vara ledig och kunna kolla på film eller serier medan man äter frukost (med en dregglande hund bredvid mig).
Men nu ska klockan snart slå 12 och det börjar bli dags för "lunch-rundan". Får väl ta och peta på och försöka väcka snarkaren som ligger bredvid mig.
Funderar starkt på att gå inom Lidl och införskaffa lite ostbullar till lunch.
De är så sjukt goda!

Idag hade Cia fyllt 14 år, om hon fortfarande hade levt.
Känns skumt att tänka på det och sen pussa på hennes son som ligger här bredvid mig.
En tröst är ju i varje fall att hon lever vidare genom Axe och Bonnie.
Alltid en liten tröst.

Världens finaste Cia! ♥

Efter morgonrundan kändes det inte lönt att gå och lägga sig igen.
Så jag och vovven beslöt oss för att äta frukot medan vi kollade på filmen "Nim's Island".
Jag trodde att det skulle vara en töntig söndagsmatiné. Så fel jag hade... haha
Visst är det en "söndagsmatiné", men den är ju riktigt rolig ju!
Måste säga att Jodie Foster som en äventyrsförfattare med borderline - torgskräck, och en massa andra fobier (däribland bacillskräck) är riktigt underhållande!
Att hon dessutom inbillar sig att hennes karaktär följer efter henne och pratar med henne, gör saken bara ännu bättre. Hon är riktigt underhållande, och man tycker så synd om henne som anser att öppna ytterdörren och gå ut och hämta posten kan jämföras med att bestiga en vulkan...
Rollen är ganska bra faktiskt för den ger en perspektiv över hur folk med kraftiga fobier faktiskt har det.
Att hon dessutom visar det på ett roligt, klumpigt sätt gör ju saken bara ännu bättre.
Nä, väldigt underhållande film faktiskt. I like it!

Idag var det verkligen talesättet "uppe med tuppen" som gällde i detta hushållet.
De där långa härliga sovmorrnarna, där det slutade med att jag tillslut fick väcka Axe för att släpa ut honom på morgonrundan, är sorgligt nog borta med vinden. Min teori är att åldern har hunnit ikapp min lille vovve. Eller åtminstone hans blåsa. Men jag ska inte klaga, fyller man 10 år om endast några veckor, så är det inte så konstigt om man måste upp och kissa direkt på morgonen.
Men att bli väckt kvart över sex på morgonen är inget jag direkt uppskattar. Så Axe fick allt kämpa ett tag med sitt uppdrag att få upp mig ur sängen. En hel timme fick han kämpa närmare bestämt.
Så kvart över sju gav jag upp och rullade ur sängen, klädde på mig och följde gäspande efter vovven ut i det tråkiga vädret. Han var överlycklig och pigg... och kissnödig!
Jag... sov under största delen av rundan.
Det är fördelen med att ha en labrador. De är ju så bra på att leda folk, därför de används som blindhundar. ;)
Imorse var Axe verkligen min ledarhund, han gick och jag följde efter. Jag orkade inget annat. Haha

Nu ligger den lille skiten och snarkar i soffan... jag är avundsjuk!


Gääääsp... Morrn morrn!

För ett tag sedan så beställde jag något för att liva upp migsjälv lite. Var lite ledsen för något (kommer inte alls ihåg varför), så jag behövde muntras upp. Så då kom jag att tänka på något som alltid livade upp mig när jag var liten. Som jag lånade på biblioteket och lyssnade på så ofta som möjligt.
Nämligen:

Efter en härlig "weekend" hemma hos familjen så är jag nu tillbaka i Halmstad. Och jag är inte ensam heller. Axe är nämligen med mig! Min älskade lille pluttefis är här med mig i hstad och håller mig sällskap. Och vi har redan kommit till rätta båda två. Jag sitter i soffan och kollar på animen "Kikkis expressbud", och Axe ligger bredvid mig i soffan och snarkar. Det tog inte lång tid för honom att känna igen sig och komma till ro. Gullungen min. ♥




Vi åkte upp hela familjen till halmstad och tog en kopp kaffe i lägenheten, innan vi begav oss ut till Halmstads centrum för att hitta en resturang att äta på. Vi fick en lyckoträff, ingen aning om vad stället hette. Men gud så mycket mat man fick på tallriken. Jag tog en Carbonara... MUMS!
Så nu är man ju lätt sagt mätt och belåten. ;)
Pappa fixade en doggie-bag, så hundarna fick också smaka av den goda maten. Det var verkligen uppskattat. Så pass mycket att det slutade med att Bonnie hade ett långt spaghetti strå bakom örat... Haha!
Mina rara gullungar! ♥

Det var inte längesedan de åkte, men jag saknar redan min familj. Men jag har ju i alla fall Axe här som håller mig sällskap och livar upp mig. :D

Nu sitter jag här i mitt kära föräldrahem och kollar på lite serier.
Just nu kollar jag på en BBC serie som sändes i julas som heter Great Expectations.
Charles Dickens såklart! ;)
Riktigt bra faktiskt, men vad mer kan man vänta sig, det är ju faktiskt BBC som ligger bakom, och då brukar det bli bra. hihi
Och dessutom är Gillian Anderson (Arkiv X) med och spelar en av huvudrollerna, så serien MÅSTE ju vara bra. Fast man ser inte riktigt att det är hon. För hon spelar en vithårig, galen, sörjande, 50-åring eller något däromkring.


Gillian Anderson, som Miss Havisham.


Och här har vi Helena Bonham Carter, som spelar samma roll. I en annan produktion.


Idag har det inte hänt så mycket, har myst med familjen och haft det gött. Fyllt min dator... not good.
Och hållt på och smsat med alla "Åkarpsbor" för att se om det är någon som vill hitta på något. Ingen framgång än så länge, som ni kanske gissar. Annars hade jag ju inte suttit här nu. Doooh! Haha

Men nu ska jag ta mig en varm kopp med Chai te och kolla vidare på min sorgliga Charles Dickens serie. Och äta en massa choklad från mitt påskägg som bara består av en massa fancy-pancy chokladbitar. :)

Jag älskar det faktum att mina tre "små" älsklingar alltid envisas med att ligga alla tre i samma korg. Fast att de har varsin korg att ligga i. Det kallar jag en sammansvetsad flock, som trivs ihop. :)
♥♥♥

http://www.cesarsway.com/dogbehavior/basics/Dogs-and-Cheetahs-Living-Together-at-The-San-Diego-Zoo

Jag älskar tanken bakom detta.
Att para ihop Geoparder och andra zoodjur med hundar.
Hundarna har en lugnande effekt på geoparderna samtidigt som de får sällskap. Så länge det fungerar så tycker jag att det är en fin idé. Och verkligen ett toppen sätt att kunna använda djuren som ambassadörer, genom att ha hundarna som följeslagar håller sig geoparderna sig tillräckligt lugna för att kunna följa med ut på föreläsningar och annat liknande. Som ambassadörer för sin art. :) ♥