From fantasy too reality

 

Livet som Malmöbo börjar infinna sig

Så nu har livet som Malmöbo börjat att infinna sig.
Jag har fortfarande lite problem med att faktiskt komma ihåg och inse att jag bor i Malmö numera. Men jag vänjer mig mer och mer för var dag som går.
 
I måndags så var Linda (som jag hyr lägenheten av) och hälsade på och jag fick tillfälle att visa henne hur jag har gjort med lägenheten, möbler och sånt. Och hon verkade i alla fall tycka att jag fått det fint. Lite imponerad över hur jag lyckats att få plats med allt och hur jag gjort med förvaringen var hon allt. ;)
Trots att jag är jättetacksam över att jag får hyra hennes lägenhet så tycker jag att det är tråkigt att hon inte bor i Malmö längre, nu när jag väl har flyttat tillbaka.
 
Att bo själv i en etta har visat sig vara lättare och mysigare än vad jag först trodde innan jag flyttade in. Och även om jag ibland känner mig så sjukt ensam över att inte ha Josefine att sitta och prata med vid köksbordet så tycker jag det är rätt skönt att få bestämma lite själv och ha sina egna saker där man vill och sånt. Men jag saknar henne, det gör jag verkligen.
 
Och jag saknar de fina människor som jag lärt känna under de fyra åren som jag bodde i Halmstad.
Men på fredag så ska Louise komma ner från Halmstad och sova över, vilket jag verkligen ser fram emot. Och Michelle kommer förhoppningsvis ner under sista helgen i September. Vilket jag knappt kan beskriva hur lycklig det gör mig.
Så även om jag inte bor kvar i Halmstad så hoppas jag verkligen på att jag inte kommer att förlora kontakten med vännerna som finns där. ♥

Mardrömmar

Varför ska jag ha så livlig fantasi?
Och varför ska den alltid vara värst i mina mardrömmar?
Och vad är meningen med att jag ska komma ihåg dem så jäkla tydligt när jag vaknat?
Ska upp om fyra timmar, men nu är jag ju klarvaken...

Avkopplande spa-time

Nu har jag haft en riktig liten spa-stund.
Ansiktsmask, mysigt bad med både badsalt och badskum i och sen slutligen smörjt mig med min nya Body butter. Känner mig ren och fräsch och väldoftande. Och min hud känns som ny kan jag lova. Den känns mjuk och slät och inte alls torr och "fnöskig" som den oftast gör denna tiden på året. Jag känner mig även pigg och utvilad och glad över att ha gjort något som får mig att slappna av.

Så jag rekommenderar dig att göra det samma.
Ta lite egen-tiden och gör saker som får dig att må bra. För min del innefattar det ett bad och en bra bok, men det är inte alla som tycker likadant. Gör något som känns bra för dig, något som får dig att slappna av och lägga bort alla bekymmer en stund.
För är det något som vi i dagens samhälle behöver så är det att stressa ner och koppla av.

Ut och njut av livet, även om det bara är för en liten stund.

Musik-smak

Insåg precis att jag sitter och sjunger med i alla låtarna som de spelar upp i programmet. Alltså gillar jag deras musik-smak. Först blev jag taggad, yeah jag har samma musik-smak som F&S... sen slog det mig. Jag har samma musik-smak som två 50+:are... Är det positivt eller negativt? :P Haha, jag tar det positivt!

Där rök slangen

Jaha och där rök dammsugarslangen, och jag har inte råd att köpa någon ny just nu, eftersom att det är jultider = julklappar ska köpas...
Så jag kan alltså inte dammsuga igen fören i Januari...? Hur fasen ska det gå till? Särskilt inte eftersom att det är meningen att Anna ska komma till helgen, och hon är ju pälsdjursallergiker... Och Axe är ju här, alltså måste jag kunna dammsuga!
Fasen också, hur löser jag detta nu då?

Magsjuka FB barn...

Det var värst vad allas barn verkar vara magsjuka och kräkas nu för tiden...
Hela tre stycken som skrivit om sina små älsklingar som är sååå sjuka och bara spyr eller kräver blöjbyte.
Alltså hallå, Jag äter frukost!!
Ni kan inte komma på något roligare att skriva om då? Eller något som inte får mig att tappa aptiten i alla fall.
 
Tack på förhand
 
 // Från en Dubbelarbetande noll-barnsmamma.

Stress stress

Idag har vi grammatikföreläsning, imorgon är det tenta i Brittisk Realia. På onsdag är det föreläsning i fiction. Nästa måndag är det grammatik tenta, och nästa fredag är det tenta i Fiction. Usch vad det är jobbigt att läsa 4 kurser samtidigt. Just det, jag har ju en uppsats och en bokanalys kvar som jag måste börja med tills nästa vecka också...
Plus att jag har föreläsningar varje dag emellan de jäkla tentorna...
Kan någon vara snäll och ge mig fler timmar på dygnet tack?

..

Ner och upp
Upp och ner

Jakten fortsätter

Jakten på någon att dela lägenheten med fortsätter.
Efter att hon jag skulle dela med blev struken från sin plats på högskolan så har det inte gått frammåt precis. Haft visning och sånt men ingen tur so far.
Men idag fick jag äntligen lite tur i rätt riktining.
Tjejen som var och kollade på lägenheten förra veckan ringde och berättade att hon hade varit i kontakt med någon som letade efter någon att dela lägenhet med. Så då tänkte hon genast på mig och ringde upp och frågade om jag hittat någon att bo med.
Eftersom jag inte har det så blev jag ju jätteglad över att hon hörde av sig till mig.
Hon skulle ge mitt nummer till den andra tjejen, så nu hoppas jag på att hon ringer och att det kanske lyckas, tredje gången gilt. ;)
 
Är så jäkla trött på det här nu.
Att behöva leta efter någon att bo med varje sommar.
De andra gångerna har jag haft tur och hittat någon nästan direkt.
Men denna sommaren har inget fungerat som jag hade önskat.
Men kanske att min tur äntligen vänder och att det löser sig.
Jag hoppas hoppas hoppas!
 

Eddy & Patsy

Edina & Patsy sprang en bit med facklan i invigningen av OS i London... haha, helt klart kvällens höjdpunkt! :P
 

Singlar back in the days

Sitter och väntar på snyggingen med stort S.
Samtidigt som jag gör detta så lyssnar jag på en massa gammla singlar som jag hittade undangömda i en hög på mitt rum. Haha, snacka om att återuppleva massa minnen. Kommer ihåg när man var i den åldern då det var just singlar som man gav bort i present när någon fyllde år. Det var liksom det som gällde. Singlar eller något litet smycke.
Det var tider det, så mycket lättare att komma på presenter att köpa. Det fanns ju redan så tydliga riktlinjer. ;)
Nu har man ju ingen aning om vad man får eller vad man ska köpa. Fast det har ju sina fördelar det med. Kan ju vara roligt att variera sig lite ibland. ;)


Julte = Julkänslor?

Här sitter jag med min tekopp innehållande julte och drömmer mig bort. Eller egentligen inte, jag sitter faktiskt och funderar på om jag kommer att få några julkänslor genom att dricka julte. Det hade ju varit lite intressant, julkänslor i Juni. Ja, varför inte? :)

Big Brother 2012 (ej spoiler)

Igår gick sista avsnittet av Big Brother 2012.
Och jag kunde inte se det eftersom jag inte har kanalen på tv. Så jag får snällt sitta och vänta tills idag istället. Så nu hade jag tänkt att se det, men samtidigt så vill jag ju inte se det. För då är det ju slut. Typiskt. Jag tror inte folk förstår riktigt vilket beroende det blir...:P
Nu när jag tänker på det. Det är ju inte så att man skippar andra saker för att man ska kolla på BB. Men däremot ser man ju ifatt de avsnitten man har missat på tv4 play...:P
Så jag har alltså sett alla 90 avsnitt som har gått nu i vår, varje dag utom på lördagar. Som ni kanske förstår så blir man ju lite beroende då, när man är van vid att se det varje dag liksom.
Sen helt plötsligt...*poff* no more.
Och vad ska jag då prata om med Sanne, Sofie och Patrik?

Normala saker? Typ vädret??

Why god why!!

Haha jaja så kan det gå när man inte har något liv. :P

My love for Anastacia

Jag har så himla många minnen kopplade till Anastacias musik. Det var henne jag lyssnade på under största delen av mina tidiga tonår och frammåt. Och jag kommer ofta tillbaka till musiken och fattar inte varför jag inte alltid lyssnar lika mycket som jag gör under vissa perioder när jag behöver den för att stärka mig själv. För det är just det den gör, texterna ger mig styrka att orka igenom dagen trots att allt annat känns skit.

Den första låten i denna videon, I do, lyssnade jag på varje dag när jag skulle till skolan i högstadiet. Jag använde mig av denna låten för att övertala mig själv att faktiskt gå till skolan, trots att jag hatade varje minut där. Och den andra låten, I paid my dues, gav mig en fin vänskap som visserligen inte finns mera men som jag var i stort behov av just då. De gångerna vi träffades så satt vi på mitt golv och lyssnade på den låten på repeat medan vi spelade kort. Varje gång, om och om igen. Så man kan ju säga att vår vänskap faktiskt byggde på den låten. Och den sista låten, I'm outta love, var den första låten jag hörde och det var den som fick mig "hooked on Anastacia". Så utan den låten hade jag kanske inte hört alla de andra underbara låtarna. Varje låt med ett budskap eller en vilja att kämpa vidare fast att livet är tufft ibland. Men det är väl för att hon skriver ju sina texter själv, och då blir det ju mer personligt.

Vad som än händer, vilken musik jag än lyssnar på, så kommer jag alltid att komma tillbaka till denna kvinnan. Anastacia the one and only!



Sista droppen i bägaren

Det är intressant det där med att det alltid är den sista lilla droppen som får bägaren att rinna över.
Hela denna veckan har varit lång, jobbig och fylld med stress. Min magkatarr har börjat krångla igen och de senaste dagarna har jag haft konstant svidande i magen och mått illa varje tugga jag tagit. Men jag vet att det är stressen och det blir bättre.
Idag har inte varit något undantag. När jag väl kommer hem är jag trött och snurrig i huvudet. Då upptäcker jag att mitt älskade Coca Cola glas från Spanien inte går att finna. Slutligen hittar jag det i soporna, sönderslaget. Självklart är det en olyckshändelse, men det var just denna lilla droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kände hur jag helt enkelt inte orkade längre. Jag sjönk ihop i en matt hög på golvet och orkade inte resa mig. Där satt jag och glodde rakt fram innan tårarna slutligen började falla ner för mina kinder. Fast tillslut orkade jag inte ens gråta, utan satt bara att stirrade rakt fram.
En sådan liten skitsak borde inte påverka mig, men i detta tillståndet krävs det inte mycket för att allt ska kännas övermäktigt.

Jag och Voldemort sörjer mitt glas.


Vad är konst?

Jag satt och tänkte på det här med att konsten är i betraktarens ögon. Så jag satt och tänkte på att det stämmer ju. Det är ju den som ser det som avgör vad de tycker om det. En teckning av en 5 åring kan ju lika gärna vara ett konststycke, som en tavla av Picasso... De lär ju säkert vara ganska lika ;)
Så då funderade jag lite på vad som krävs för att det ska vara konst. Ingenting egentligen... det är vad jag kom fram till egentligen. Det är ju som sagt upp till betraktaren av föremålet som avgör om det är konst eller skräp.

Så för att vara lite extrem, så tog jag ett foto på mitt nyduschade hår.
Jag tycker att det blev lite konstnärligt, vad tycker du?



Stackars syster

Ibland tycker jag synd om min syster.
Hon har aldrig varit någon djurmänniska, men har alltid tvingats leva i ett hus fyllt med djur. För att de andra tre familjemedlemmarna har råkat vara riktiga djurmänniskor. Detta är något som jag har haft väldigt svårt att förstå och acceptera. Hur kan man inte vara galen i djur? Det är först under de senare åren som jag har förstått att alla faktiskt inte älskar djur. Hur konstigt det än är för mig.
Men min stackars syster...
Inte ens när hon har sovit har hon fått vara i fred.
En morgon för 6 år sedan väckte jag henne nämligen på detta sättet:




Musbeteende

Mina muspojkar ger mig verkligen huvudbry ibland.
Jag försöker att förstå mig på hur de fungerar och tänker. Lära mig deras beteende. Men det är fasen omöjligt.
De vägrar att bo tillsammans, och så fort de sitter i en bur tillsammans börjar de nakna att slåss och försöker ha ihjäl varandra...
Men när de nu sitter ensamma så verkar de inte ett dugg intresserade av det heller. De är super sociala och tigger om att få komma ut så fort de är vakna. Det räcker med att jag öppnar buren så hoppar de praktiskt taget ut själva in i handen. De vill vara med i allt jag gör. Pluggar, läser, kollar serier, surfar runt på datorn, äter...
Men trots att de inte vill bo tillsammans så har de inget emot att vara ute på äventyr tillsammans. Och det är det som jag har allra svårast att förstå mig på. Jag förstår ju att de känner igen varandra och därför inte behöver "presentera sig" (möss har sånt minne, att det räcker med att de har träffats en gång så känner de varandra). Men att de sen springer runt på äventyr tillsammans och till och med bygger bo av mitt täcke och ligger där i en hög och sover ihop.. Jag fattar det helt enkelt inte.
Vad är det i deras sociala natur som gör att de inte vill dela bur, men att de gärna delar på min säng. Och de har inget emot att sova tillsammans.
I'm confused...


Voldemort & Slingersvans för 10 minuter sen

Christine

I helgen köpte jag de två första säsongerna av "The new adventures of old Christine".
Jag är nu inne på andra skivan av andra säsongen, och gud vad jag älskar denna serien!
Innan har jag bara sett några enstaka avsnitt på tv då och då. Men eftersom de två första säsongerna bara kostade 79 kronor på Coop, så var jag ju bara tvungen att slå till. ;)
Vilket jag nu är väldigt glad över att jag gjorde. Det var länge sen jag har skrattat såhär ihärdigt sen jag började kolla. Jag kan bara inte hålla mig för skratt när jag kollar! Och skratt förlänger ju livet sägs det. Och jag märker faktiskt skillnad när jag kollar. För när jag skrattar så känner jag mig lugn och nöjd. Får en liten sån där lycklighetskänsla. Så då kanske man kan säga att Christine är mitt nya lyckopiller?
Ojoj, som det kan gå. ;)



Tidigare inlägg
RSS 2.0