Detelja

Det märktes lång väg vilka två som hade saknat mig mest medan jag varit i Halmstad.
Kotte och Axe! Och då var ju ändå Kotte och hälsade på mig för en vecka sedan.
Men shit vad glada de var, Bonnie hade inte en chans att komma fram och hälsa...
Medan Kotte höll på och bet och drog iväg mig i min arm hela tiden, så hade jag Axes huvud rakt i ansiktet, typ 5 mm från mig hela tiden. Han var så glad att jag inte kunde få bort honom. haha
Tillslut tyckte jag att det bara var rättvisst att Bonnie och skulle få hälsa, så jag gick bort till henne i korgen och började gosa. Medan jag sitter där så får jag helt plötsligt en tass i ryggen. Jag ignorerar den. Då kommer det en tass till, eftersom jag vet att det är Axe (Han är galen när det gäller att vifta med sina tassar) så säger jag till honom. Men jag väntar mig ändå att det ska komma en puff till, men det gör det inte.
Istället kommer det en hel Labradorhane, som lägger all sin tyngd på min rygg och riktigt puttar till, så jag tappar balansen.
Mamma och pappa skrattar åt mig, och mamma har nu kommit fram till att Axe anser sig ha ensamrätten till mig.
Vilket nog stämmer, det är alltid han som är gladast att se mig, och det är alltid han som hänger kvar längst, han tränger sig före de andra två. Han sätter sig i mitt knä, han knuffar undan de andra vovvarna med sin kropp.
Ja nu när jag tänker på det, så börjar det bli ganska tydligt att han anser sig ha ensamrätten på mig.
Det verkar även som om det är han som saknar mig mest.
Han är INTE glad över att vi inte bor i samma hus längre, det kan jag lova!


Detta var min utsikt medan jag hälsade på vovvarna, Axes söta nos!