Detelja

Idag har Axe visat upp sina jaktinstinkter.
Vi var ute och gick en runda efter att jag kommit hem ifrån skolan. Han fick gå lös eftersom han behövde få springa av sig lite, vi gick i en liten miniskog, alltså en plätt med lite träd. Han stod och grävde i snön tills det såg ut som om han skulle försvinna ner genom snön, jag stod och skrattade för mig själv och tog foto. Efter en liten stund kom han upp igen och kom väääldigt stolt med högburet huvud traskande tillbaka till mig. När han kom närmare så fattade jag varför han såg så stolt ut. Han hade nämligen grävt upp ett skelett...
Duktig som han är kom han fram till mig och satte sig ner vi min sidan och väntade på att jag skulle ta hans fångst. Och eftersom han är en jakthund och har tränats till detta så var det ju bara för mig att säga duktig vovve och ta emot skelettet. Oavsett hur äckligt det är så får man INTE skälla på en apportör när de kommer med en fångst till en, det var något av det första jag fick lära mig. Så efter att jag fått benen så huttade jag in dem i buskarna igen och så gick vi vidare. Jag tyckte att Axe skulle få springa lite till så jag skickade in honom bland träden för att få springa lite till, 5 sekunder senare så flög han ut genom träden med en kanin springandes för sitt liv framför sig. Som tur var så hade jag visselpipan med mig, så det var ju bara att blåsa "kom hit" signalen. Och trots att han var mitt uppe i jakten så tvärstannade han och vände sig om och sprang glatt tillbaka till mig. Snacka om att jag var stolt som en tupp över min duktiga vovve.

 
Här står spåraren och gräver efter skelett.