Havet - Skriven 100101
Jag står på klippkanten och ser ner på de böljande vågorna.
Det vilda och okontrollerbara havet som rusar in mot klippans kant.
Det öronbedövande bruset som inger en slags ro i själen.
Det är här jag vill vara.
Det är för mycket ljud för att man ska kunna tänka.
Och för lite ljud för att man ska kunna störa sig på det.
Det är perfekt med andra ord.
Helt perfekt.
Det vilda och okontrollerbara havet som rusar in mot klippans kant.
Det öronbedövande bruset som inger en slags ro i själen.
Det är här jag vill vara.
Det är för mycket ljud för att man ska kunna tänka.
Och för lite ljud för att man ska kunna störa sig på det.
Det är perfekt med andra ord.
Helt perfekt.
Kommentarer
Trackback
