100312
Då var man tillbaka i Halmstad igen då. Shit har ju varit nere i Skåne i typ 6 dagar, så det känns ju lite skumt att sitta här i soffan igen ensam och lyssna på musik hur högt jag vill.
Fast det skummaste är nog att Axe inte ligger här jämte mig.
Men mamma ska köra upp med honom till mig sen efter hon har slutat på jobb. Så han kommer tillbaka! Är så sjukt jävla lycklig!! :D
Helt crazy att bara en hunds närvaro kan förändra så himla mycket. Han håller mig sysselsatt och koncentrerad och lycklig. Jag har någon att krama och pussa på och någon som lyssnar när jag sitter och pratar av mig, vilket man kan behöva ibland. Annars blir det så ensamt. Han håller mina fötter varma om nätterna och väcker mig på morgnarna. :D Han är mitt eget lilla lyckopiller. <3
Om jag skulle bli pälsdjursallergiker skulle jag inte ha något kvar att leva för, eller det känns som det i alla fall. Fan vad annorlunda mitt liv skulle bli utan mina fina små pälsbollar som sprider sin kärlek till mig.
Tog tåget klockan 07:22 imorse från Lund, så jag hann fram i tid till lektionen som var vid 10.15. Jag är glad att jag åkte upp (trots att det var mitt i natten enligt mig) för jag tyckte att det var en lärorik lektion. Jag kunde dock typ ingenting, men kan vara för att jag knappt har pluggat någon cellbiologi så det gäller att lägga på ett kol! Men jag känner att jag lärde mig en hel del av lektionen som gick ut på att vi fick ett papper med frågor som vi skulle svara på och sen gå igenom tillsammans. Mycket bättre än laborationer och redovisningar...:P
Nu ska jag kolla klart på Ellen och sen plugga som in i tills mamma och Axe kommer! Plus lyssna liiiite på Rosanne Cash...;)
Fast det skummaste är nog att Axe inte ligger här jämte mig.
Men mamma ska köra upp med honom till mig sen efter hon har slutat på jobb. Så han kommer tillbaka! Är så sjukt jävla lycklig!! :D
Helt crazy att bara en hunds närvaro kan förändra så himla mycket. Han håller mig sysselsatt och koncentrerad och lycklig. Jag har någon att krama och pussa på och någon som lyssnar när jag sitter och pratar av mig, vilket man kan behöva ibland. Annars blir det så ensamt. Han håller mina fötter varma om nätterna och väcker mig på morgnarna. :D Han är mitt eget lilla lyckopiller. <3
Om jag skulle bli pälsdjursallergiker skulle jag inte ha något kvar att leva för, eller det känns som det i alla fall. Fan vad annorlunda mitt liv skulle bli utan mina fina små pälsbollar som sprider sin kärlek till mig.
Tog tåget klockan 07:22 imorse från Lund, så jag hann fram i tid till lektionen som var vid 10.15. Jag är glad att jag åkte upp (trots att det var mitt i natten enligt mig) för jag tyckte att det var en lärorik lektion. Jag kunde dock typ ingenting, men kan vara för att jag knappt har pluggat någon cellbiologi så det gäller att lägga på ett kol! Men jag känner att jag lärde mig en hel del av lektionen som gick ut på att vi fick ett papper med frågor som vi skulle svara på och sen gå igenom tillsammans. Mycket bättre än laborationer och redovisningar...:P
Nu ska jag kolla klart på Ellen och sen plugga som in i tills mamma och Axe kommer! Plus lyssna liiiite på Rosanne Cash...;)
Kommentarer
Trackback
