Photos takes me back

Tänk vad lite som krävs för att man ska ta sig tillbaka. Jag hade ju bestämt mig, jag är färdig med den här skiten nu. Det räcker nu. Och så ser jag ett foto. Ett ynka litet foto, som jag inte kommer ihåg att det togs, som jag inte visste fanns. Och så är man där igen. Ner i träsket med en bara. Men nej, det räcker nu. Dags att ta sig upp igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0