Sista droppen i bägaren

Det är intressant det där med att det alltid är den sista lilla droppen som får bägaren att rinna över.
Hela denna veckan har varit lång, jobbig och fylld med stress. Min magkatarr har börjat krångla igen och de senaste dagarna har jag haft konstant svidande i magen och mått illa varje tugga jag tagit. Men jag vet att det är stressen och det blir bättre.
Idag har inte varit något undantag. När jag väl kommer hem är jag trött och snurrig i huvudet. Då upptäcker jag att mitt älskade Coca Cola glas från Spanien inte går att finna. Slutligen hittar jag det i soporna, sönderslaget. Självklart är det en olyckshändelse, men det var just denna lilla droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kände hur jag helt enkelt inte orkade längre. Jag sjönk ihop i en matt hög på golvet och orkade inte resa mig. Där satt jag och glodde rakt fram innan tårarna slutligen började falla ner för mina kinder. Fast tillslut orkade jag inte ens gråta, utan satt bara att stirrade rakt fram.
En sådan liten skitsak borde inte påverka mig, men i detta tillståndet krävs det inte mycket för att allt ska kännas övermäktigt.

Jag och Voldemort sörjer mitt glas.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0