Detelja

Jag är tydligen inte den enda i detta hushållet som uppskattar rena lakan och en ny-bäddad säng! ;)

Nu har jag, Axe, Guldis och Smilla varit ute på en härlig promenad på en timme.
Det var mysigt och roligt att gå en annan runda än vad man brukar göra.
Och att slippa gå själv var inte så dumt det heller...:P
Axe och Smilla funkar väldigt bra när vi väl går på promenaden, då kan de gå jämte varandra och lukta på samma ställe. Men när de ska träffas så gillar inte Smilla Axe riktigt, utan han kan få lite morrningar och skal. Men kostigt nog så verkar han inte bry sig, han ser mest förvånad ut...:P


Sötnosar va? Axe ser ut som en jätte jämte lilla taxen Smilla.

Här har jag försökt ringa till den nya veterinären Fågelkliniken i Hjärup. Men det visade ju sig att det har blivit något fel så deras nummer går till en privatperson som hade talat in ett fint litet meddelande på sin telefonsvarare som förklarade det hela. Så det går ju tydligen inte att ringa dit för tillfället. Det var ju typiskt!
Jaja, det var ju inget akut så det är ju ingen brådska, vill ju bara vara säker på att det är Aterom och inget annat. Sen hade det ju varit bra om det funnits något att göra åt det, men det finns det antagligen inte. Men Xena är fortfarande min lilla ögonsten, även om hon inte är lika "vacker" som hon var när jag köpte henne. Men det är ju inte utsidan som räknas...;)

I fredags när jag och mamma skulle köpa ny mat till Axe så slutade det med en hel massa mat. Vi skulle först köpa en 4 kilos säck med det foder som han har ätit hela sitt liv. Men när vi väl var på Granngården så såg vi att det var mycket billigare att köpa en 14 kilos säck av ett foder av samma märke men för hundar med normal aktivitet istället för hög aktivitet. Eftersom han inte rör sig lika mycket nu på vintern så passar det bra. Så det blev 14 kilo där. Sen skulle jag och Axe in på Grizzly och köpa hö till marsvinen och det slutade med att jag kom ut med ytterligare 3 kilo av ett annat foder som heter Iams. Det var nämligen gratisprov på 3 kilo av detta foder som jag tror var ganska nytt, men är inte säker. Så nu håller jag på att vänja Axe vid det nya fodret och det går bra. Han tycker att det är riktigt smaskigt.

Läste precis i Ceasar's Way om värdens längsta hund George, som är en blå Grand Danois på en bra bit över 2 meter från nos till svans! Kommer inte ihåg hur lång han var exakt men kommer ihåg att det var över 7 feet i alla fall! Gibson en annan Grand Danois som innan höll rekordet dog tydligen i augusti förra året, så George har fått ta över hans titel.
Varför blir dem så himla stora? Jag menar själva rasen "Great Dane" är ju i sig inte världens största ras, Irländsk Varghund är ju större. Varför är det då aldrig någon av varghundarna som slår rekordet? :P
En liten tankeställare bara...

Här kommer lite bilder på George

Idag har Axe visat upp sina jaktinstinkter.
Vi var ute och gick en runda efter att jag kommit hem ifrån skolan. Han fick gå lös eftersom han behövde få springa av sig lite, vi gick i en liten miniskog, alltså en plätt med lite träd. Han stod och grävde i snön tills det såg ut som om han skulle försvinna ner genom snön, jag stod och skrattade för mig själv och tog foto. Efter en liten stund kom han upp igen och kom väääldigt stolt med högburet huvud traskande tillbaka till mig. När han kom närmare så fattade jag varför han såg så stolt ut. Han hade nämligen grävt upp ett skelett...
Duktig som han är kom han fram till mig och satte sig ner vi min sidan och väntade på att jag skulle ta hans fångst. Och eftersom han är en jakthund och har tränats till detta så var det ju bara för mig att säga duktig vovve och ta emot skelettet. Oavsett hur äckligt det är så får man INTE skälla på en apportör när de kommer med en fångst till en, det var något av det första jag fick lära mig. Så efter att jag fått benen så huttade jag in dem i buskarna igen och så gick vi vidare. Jag tyckte att Axe skulle få springa lite till så jag skickade in honom bland träden för att få springa lite till, 5 sekunder senare så flög han ut genom träden med en kanin springandes för sitt liv framför sig. Som tur var så hade jag visselpipan med mig, så det var ju bara att blåsa "kom hit" signalen. Och trots att han var mitt uppe i jakten så tvärstannade han och vände sig om och sprang glatt tillbaka till mig. Snacka om att jag var stolt som en tupp över min duktiga vovve.

 
Här står spåraren och gräver efter skelett.

Aj aj aj, mitt högra lillfinger blev precis lämlästat.
Boven?
Hera!
Jag skulle ge marsvinen deras frukost, och jag höll fram handen för jag ville att lilla Medusa skulle lukta på min hand. Då känner jag helt plötsligt att Hera, som var på andra sidan av min hand, tar tag i mitt lillfinger och biter sig fast. Hon trodde att mitt finger var en morot, och det är inte första gången heller. Hon har gjort det misstaget en gång innan, men denna gången gjorde det ont! Hon började nämligen backa medans mitt finger var kvar i munnen, sen började hon att rycka och slita (så hårt hon kunde, inte så mycket om man jämför med tex en hund) samtidigt som jag kände hur hon tryckte ner tänderna hårdare...
Jag började oja mig "aj,aj,aj,aj" och då kom Axe och stod och kollade vad jag höll på med, ingen hjälp där alltså. Tror ni hon släppte? Nä, den lilla gudinnan bet sig fast och körde med värsta dödsryckningen (det första jag tänkte var, jäklar jag har en krokodil som husdjur!). Det slutade med att jag fick putta på hennes nos för att distrahera henne, men det hjälpte inte så slutligen fick jag bända upp munnen på henne!
Hon måste ha varit jäkligt sugen på morot!! Det är i och för sig hennes favorit grönsak, men seriöst!
När jag fick ut mitt finger igen så var det rött och lite ömt (men det har gått över nu) och jag har nu ett punkteringssår på varje sida av fingret. Det gick alltså hål, men det var inte så djupt för det kom bara en droppe blod från det hålet på ovansidan av fingret.
Men Axe fick allt trösta mig, för jag var lite omskakad (mesig som jag är). Men nu är jag helt återställd och redo för min egen frukost. :)

Haha snacka om teamwork!
Jag tog ut Caspian för han ville också ut.
Så jag har gjort mackor till mig, caspian smakar lite och axe får den delen som han inte äter upp. På så sätt slipper jag slänga!
Caspian ville hälsa på Axe hela tiden! Han försöker gå bort till axe i soffan konstant. Axe som vet att han inte får göra något sitter snäll medan caspian går på hans tassar. Men han ser inte glad ut! Han tycker nog det är lite obehagligt med en sån liten kompis, när man är van vid hundar och marsvin. :P Men gulliga är dom i alla fall!

Gud vad det är härligt att ha hund!
Bara tanken att vakna upp med min lille plutt bredvid mig i sängen får mig att må sååå bra! :D
Imorse ställde jag klockan på 9, för jag trodde han ville gå upp då. Men han reagerade inte ens av att klockan ringde, utan sov vidare. Så jag somnade om och vaknade inte fören vid 10. Han vaknade en liten stund senare och då ville han ligga i sängen och mysa lite innan han fick sin mat. Och nu har vi precis varit ute på en härligt uppfriskande promenad. :)
Vi sitter i soffan man ett lakan över, så att det inte kommer hundhår där. Inte så snyggt med svarta hår i en chockrosa soffa...;)
Dags att äta frukost och dricka kaffe. Sen är det verkligen tenta plugg som gäller hela dagen idag. men jag funderar att ta plutten med mig och gå till Grizzly lite senare och se om de har något smarigt oxben som han kan ha här och tugga på. Han måste ju vara sysselsatt...:D

Igår försökte han få igång både mig och lollo och sprng runt i lägenheten och slängde med det lilla som är kvar av han ben han fick. Sötnosen min!

Jag skulle lägga in bilder ifrån när vi var ute, men hittar inte sladde. Hoppas att  jag inte har glömt den bara...:O


Puss på min älskling

Nu sitter jag och myser med Mitril, min äldsta gerbil, och med Caspian, min äldsta mus. Först så fick Caspian springa lös i sängen medan Mitril var uppe i handen. Men det funkade inte så bra eftersom Caspian bara ville mysa och Mitril bara ville springa. Så de fick byta plats.

Kollade just i stamtavlan och såg att Mitril fyllde ju 3 år den 3 januari, grattis i efterskott min pälskling!
Mitrils lillebror Prince Charming har precis dött, så han är helt ensam nu. Därför ska han få följa med mig tillbaka till Halmstad, så att han får all den uppmärksamhet han behöver. Så lille Diablo får stanna kvar i Åkarp ett tag.
Mitril och Prince Charming var mina "Bröderna Bus", eftersom de var väldigt sociala men otroligt busiga. De älskade att springa runt i soffan och busa emellan kuddarna. Väldigt sorgligt att Prince Charming har dött, inte bara för att han var underbar utan även därför att han var den siste gerbilungen som föddes i detta huset. Han var i den sista kullen innan jag la aveln på vila. Fairytail's Mitril & Fairytail's Quentin är ju också min uppfödning...men Charming var den sista. :/

Jaha nu tänkte jag ju vara snäll och låta Caspian vara med mig medan jag äter frukost, lite mysigt och så. Vad tror ni den lille odågan gör?
Jo, medan jag är inne och klär på mig så slickar han av allt smör från mitt knäkebröd! Tack för den du! Han är ju värre än hundarna, för de låter bli maten om man säger till dem. Men han fortsätter äta även när man kommer och säger till honom...:P
Ouppfostrade mus, det är allt jag har att säga...:P




Haha ser ni att vi matchar idag? Båda är randiga...hihi

Haha, jag kom precis på ett underbart roligt minne.

Jag och mamma är ute och går i snön med Cia & Kotte. Jag springer runt och busar med vovvarna och kastar snö på dem. Då får Cia fnatt och börjar rusa runt i snön med baken i backen (hon sprang alltid runt så när hon busade) och då får hon syn på mamma som går lugnt och stillsamt i snön och tittar på. Hahaha, jag kan inte ens hålla mig för skratt ens när jag skriver...
Cia springer fram till mamma...och biter henne i baken! Så jäkla klockrent!
Stackars mamma...hihi
Mamma hojtar och klagar på den jäkla hunden som bet henne i baken!


Benevas Cher tar ett första osäkert steg ut i snön...
Detta är faktiskt ett av Cias 6 barnbarn. <3

Idag fyller Kung Caspian 2 år!
Jag sjöng för honom i morse och så fick han en macka att smaska på. (Jag tror inte att tårta är så bra för små möss, annars hade han fått det...;P)
Under dessa 2 år har han blivit min favorit, och han är social och nyfiken. Min lilla buse! :D
En riktig kamrat med andra ord, som alltid är berädd på nya äventyr! Hoppas att vi får många fler!


Hans mamma Blue Moon

Hans pappa Supertwister

Turturduvorna

Caspian och syskonen bara några timmar gammla

Här är de några dagar gammla. (Caspian är den längst till vänster)

Kurt Cobain & Kung Caspian (Caspian är den med vit fläck i pannan)

1 vecka gammla

Caspan 2 ½ vecka gammal

4 veckor gammal

4 veckor, men sötast i världen!

Kaksugen buse

Busig i min sko, 2 år gammal!

GRATTIS ÄLSKLING!

Jag, Xena & Eli ligger framför tvn och myser. Härligt!

Haha, kan man bli mycket sötare än vad Caspian är?
När jag satt och fikade vid datorn, med honom springandes runt bordet, sprang han fram till min kaka (som jag bakat själv) och tog tag i den och började knapra. Och han fortsatte, men tillslut fick jag stoppa honom för jag tror inte att det är så nyttigt för en liten mus att sitta och äta en massa havreflarn. Det är ju ganska mycket socker och sirap i dem. Men gott tyckte han att det var! :D

Va fasen, jag tog upp Caspian för att gosa lite.
Tror ni han ville gosa med mig?
NÄ, han ville bara springa runt på skrivbordet...otacksamma mus...:P
Så jag tog upp honom i famnen, ville han sitta där och gosa?
Nej verkligen inte... han HOPPADE över till skrivbordet igen...
Jaja, då får han väl vara där då. :)






Bilderna är tagna med mobilen, därför de är lite kassa...:P

Ibland är jag riktigt virrig.
Jag släppte ut Caspian så att han fick springa i min säng lite medan jag gjorde mig iordning. När jag väl var klar hade jag redan glömt bort att jag tagit ut honom ur buren. Så när jag öppnar min väska för att lägga ner min bok...gissa vem som sitter där på mitt pennskrin och tvättar sig. Precis, lille caspian hade gått ner i min skolväska som också låg i sängen och där hade han gjort sig hemmastad, snacka om att jag blev förvånad och lite chokad, eftersom jag helt hade glömt bort honom. Tänk så hade han inte suttit där, hade jag glömt honom och gått till skolan då?
Det hände faktiskt en gång, fast då var det min blåa älskling Ares som var ute och sprang i fotöljen på morgonen, jag glömde bort honom och gick till skolan. När jag sen kom hem och skulle sätta mig för att kolla på tv, så kom han fram och hoppade upp på min axel, jag blev så rädd att jag skrek...alltså, tänk så hade han fått ner från fotöljen under de timmar som jag varit i skolan och sen försvunnit. Det är därför som jag älskar möss! De är så sjukt kloka! Och så vet man att om de skulle rymma så är de riktigt lätta att fånga in igen eftersom alla mina möss är väldigt sociala av sig. Kung Caspian brukar till exempel vara ute och springa på golvet när jag städar hans bur. man måste bara se upp så att man inte råkar trampa på honom för han älskar att springa runt fötterna på en.

Nä nu ska jag ge mig iväg till skolan, går där till 3 i eftermiddag.

Så vi hörs senare!
Puss

Nu har jag matat grisarna, och de såg ut att bli väldigt glada.





Om ni undrar varför jag alltid fotar Xena så är det för att:
1. Hon är min lilla bebis
2. Hon är varken rädd för mig eller kameran
När jag kommer fram mot buren så vänder Eli och springer andra hållet, medan Xena är nyfiken och kommer fram och hälsar vid gallret.

Idag när jag städade marsvinens bur passade jag på att bada Xena. Eftersom hennes egentligen vita päls på senaste tiden mest har varit beige och brunfläckig.
Hon tyckte inte att det var så roligt i början men sedan vande hon sig vid att sitta i ena hörnet av badkaret och hålla framtassarna emot min arm så att hon kom upp lite och så att jag kunde skölja av hennes söta magen.
Så här såg hon ut när hon var klar.