Detelja

Medan jag satt och skrev in kvitton i min lilla "Ekonomi-bok" så sprang Caspian runt på golvet och busade. Han är så söt, den ända förutom marsvinen som får springa fritt på golvet, eftersom jag vet att han kommer tillbaka när man ropar på honom. Han hade i alla fall skitroligt och sprang in i väskor och plastpåsar, hoppade över sladdar och sprang bakom marsvinens bur. Då och då sprang han ett varv runt mig som satt mitt på golvet.
Efter att han hade varit ute och busat tyckte jag att han och Diablo behövde lite barnmat så jag gav dem det. Caspian var inte så intresserad, men det var Diablo kan jag lova. Han låg och sov, men kände lukten och kom ut och åt.


Hungrig Diablo

Sen var det hans tur att få komma ut och busa lite.




Sen släppte jag ner honom i buren igen för att jag ville ha lite bilder på honom där i också.

Igår när Lollo var iväg och tränade tänkte jag vara effektiv och plugga så mycket som möjligt medan hon var borta. Till min hjälp hade jag Kung Caspian!
Jag tänker låta bilderna tala för sig själva...;)










Han förgyller alltid min dag och han är en sådan pojke som man vill ha med sig alltid! Överallt!

Jag har ju glömt att säga att Xena & Eli har kommit tillbaka hit. Så nu är det Hera & Medusas tur att vara hemma i Åkarp lite. Jag saknar ju förstås dem allihopa när de inte är här. Känns som om jag har 4 barn, men får bara träffa 2 åt gången. :(

Det märktes lång väg vilka två som hade saknat mig mest medan jag varit i Halmstad.
Kotte och Axe! Och då var ju ändå Kotte och hälsade på mig för en vecka sedan.
Men shit vad glada de var, Bonnie hade inte en chans att komma fram och hälsa...
Medan Kotte höll på och bet och drog iväg mig i min arm hela tiden, så hade jag Axes huvud rakt i ansiktet, typ 5 mm från mig hela tiden. Han var så glad att jag inte kunde få bort honom. haha
Tillslut tyckte jag att det bara var rättvisst att Bonnie och skulle få hälsa, så jag gick bort till henne i korgen och började gosa. Medan jag sitter där så får jag helt plötsligt en tass i ryggen. Jag ignorerar den. Då kommer det en tass till, eftersom jag vet att det är Axe (Han är galen när det gäller att vifta med sina tassar) så säger jag till honom. Men jag väntar mig ändå att det ska komma en puff till, men det gör det inte.
Istället kommer det en hel Labradorhane, som lägger all sin tyngd på min rygg och riktigt puttar till, så jag tappar balansen.
Mamma och pappa skrattar åt mig, och mamma har nu kommit fram till att Axe anser sig ha ensamrätten till mig.
Vilket nog stämmer, det är alltid han som är gladast att se mig, och det är alltid han som hänger kvar längst, han tränger sig före de andra två. Han sätter sig i mitt knä, han knuffar undan de andra vovvarna med sin kropp.
Ja nu när jag tänker på det, så börjar det bli ganska tydligt att han anser sig ha ensamrätten på mig.
Det verkar även som om det är han som saknar mig mest.
Han är INTE glad över att vi inte bor i samma hus längre, det kan jag lova!


Detta var min utsikt medan jag hälsade på vovvarna, Axes söta nos!

Kotte är så himla gullig så det är inte sant!
Pappa ropade precis på vovvarna för han skulle köra ut dem så de fick springa av sig lite.
Vovvarna kommer springandes och jag står i hallen och tar emot dem.
Alla hälsar lite snabbt på mig, Bonnie är snabbast för hon hittade mat som hon tyckte var mer intressant.
Medan Axe och Kotte står och fjäskar och slåss om min uppmärksamhet. Som tur är har jag två händer, så de fick lika många klappar.
När pappa öppnar dörren så springer Bonnie & Axe ut, medan Kotte vänder sig om och går tillbaka till mig.
Då ska ju sägas att denna vovven alltid har lika bråttom att komma ut genom dörren som hon har att komma in igen.
Om man inte öppnar dörren tillräckligt snabbt så börjar hon att gnälla.
Men inte idag, idag ville hon hellre gosa med mig än gå ut och kissa.
Pappa frågade henne om hon skulle med eller inte, och då kände hon sig lite pressad och började motvilligt GÅ mot dörren.
Herregud, den hunden har aldrig GÅTT mot en dörr för att gå ut och kissa.
Shit, är man inte snabb nog så springer hon fasen iväg ut på parkeringen och kissar själv...
Menmen, inte idag. För idag ville hon hellre vara med mig. Och det gör mig riktigt glad, och ledsen. För jag vill inte åka iväg från henne igen.


Jag och Kotte i Halmstad, när hon och mamma var och hälsade på mig förra helgen.

Eftersom jag stressade upp mig som engalning, helt utan anledning, när jag satt och skrev av Sannes anteckningar, så behövde jag luggna ner mig innan jag fortsatte att plugga.
Så jag gjorde en kopp med vanilj-te, spelade lite Michael Jackson låtar och beslöt mig för att lägga mitt nya pussel som jag fick av mamma!
Och för att göra det ännu mysigare så fick Kung Caspian vara med och hjälpa mig!



Caspian tittar på

Caspian hjälper till!

Klart!


Myspys!

Mus i sitt eget hus

Nyinflyttad!
Min sötnos vägrade att flytta på sig, utan han skulle bo där! Lagom storlek tyckte han.

Mamma kommer imorgon....och KOTTE!!!
Är så jäkla lycklig! Jag ska få krama min älskade "minigris", som sätter sig när man säger "gumpen" och som skulle göra vad jag än ber henne om! Vet hon inte vad jag vill så försöker hon klura ut det. Vovven som gör allt för att göra mig glad och nöjd! LOVE LOVE!! <3

Jag saknar mina djur väldigt mycket.
Visst jag har marsvinen och Diablo här, vilket jag är väldigt glad över! Men jag saknar hundarna, mössen, gerbilerna och mina "guld" pojkar.

Just nu kollade jag precis på en video som jag gjorde när min yngsta gerbilpojke Prince Charming (som nu är 2 år) bara var 4 veckor gammal. Han var och är en av de tamaste gerbiler jag någonsin haft. Och jag saknar han och hans bror Mitril väldigt mycket. Jag brukar kalla dem för "Bröderna Bus", för de älskar att skutta omkring i soffan och busa.

Igår städade jag till Quasimodo, Oogie Boogie och flickorna.
Idag städade jag till Narcissus, Kung Caspian och Quirell.
Mamma städade till Diablo och Little Sparky.
Nu är det bara marsvinen kvar...

House och gerbilerna får klara sig ett tag till!

Gud vad jag älskar mina älsklingar.
Det känns riktigt hemskt att inte kunna ha dem alla hos mig!
När mamma och jag kom hem ifrån vårat shoppande så tog jag ut Xena (marsvin) ur buren och gick upp och satte mig i soffan och kollade på Project Runway med Nikki. Efter ett tag så lägger jag mig ner med Xena på magen. Men det slutar med att hon kryper upp och lägger sig på min axel precis som en råtta. Och slutligen så lägger hon ner huvudet på min axel och lutar sig mot min kind och sluter ögonen. Jag var seriöst påväg att börja gråta, blev så himla rörd över hur lugn och stabil hon har blivit. Särskilt när man jämnför med hur stressad och vild hon var när jag tog över henne. Hon var så stressad att det räckte med att man tittade på henne så började hon släppa päls, så hon fällde ju konstant. Konstigt att hon inte blev naken...

Sen nu precis efter att vi ätit i uterummet, så la jag mig lite halvt ner i soffan. Då ser jag att Kotte ligger på andra sidan bordet och följer mig med blicken. Jag ger henne en släng puss och hon reser sig och tränger sig in mot bordet och soffan. Egentligen så gillar inte mina föräldrar när de är där, för det är trångt så de brukar alltid skaka till bordet och allt som är på det. Men ingen av dem sa något. Kotte lägger sig på golvet nedanför soffan och jag börjar gosa med henne. Helt plötsligt får jag ett infall, som jag inte fattar att jag genomförde. Är det något som våra hundar INTE får så är det att vara i möblerna, förutom om vi ger dem tillåtelse. Trots att pappa sitter i fotöljen jämte mig så klappar jag på dynan och bjuder upp Kotte i soffan. Hon klättrar upp och lägger sig framför mig mellan mitt huvud och mina ben, så att min kropp liksom sluter sig omkring henne. Jag lägger mitt huvud på hennes rygg och håller om henne. Varken mamma eller pappa säger ett ljud och vi ligger sådär medan vi kollar på Hundcoachen.
Och det härligaste med det hela är inte att mamma och pappa håller tyst, utan det faktum att Kotte ligger helt lugnt och stilla kvar och bara njuter! Alla som har träffat henne vet hur stressad och otålig hon är. Även om Kotte skulle sitta kvar hur länge som helst om jag gav henne kommando, så kan jag lova er att hon inte skulle sitta tyst hela tiden. Det värsta hon vet är att sitta still eller vänta på sin tur. Hon ska ha action hela tiden, Fullt ös medvetslös är defenitivt hennes motto.
Men nu låg hon där helt lugnt och stilla och bara njöt när jag klappade henne. Än en gång blev jag rörd och kände bara ren kärlek mot min fina vovve, som alltid har gjort allt som jag bett henne om. Allt jag har tyckt varit roligt har hon ansträngt sig i och också tyckt varit roligt.
Och det märks ju verkligen när jag nämner de grenar som jag har tränat henne i. Det är ganska mångsidigt om vi säger så...
Jakt (både riktig jakt och tävling, kom trea i en jakttävling efter pappa (som vann med Axe) & Inge (ägaren till Axes pappa Rolex) men domaren sa att vi kunde ha vunnit, men jag sabbade genom att ge fel signal under dirigeringen), Bruk, Agility (det vi tränat mest), Lydnad, Tävlingslydnad, Handling (har ställt ut henne), FlyBall & Freestyle.

Jag önskar verkligen att Kotte hade klarat av att vara ensam, så att jag kunde ha henne med mig till Halmstad. men det skulle bara vara elakt att skilja henne ifrån de andra två. Det bästa för henne är att stanna kvar här. Och det känns verkligen hemskt!!

Jag har fått ett nytt husdjur, jag planerar att kalla honom för Stig.
Han är inte vad man kan tänka sig det vanliga husdjuret, för han är nämligen en...larv!
Han bor för närvarande på en blomma i köket, men jag ska imorgon sätta honom i en pet-box, så att han inte försvinner. Jag har ingen aning om vad han är för sorts larv, men jag hoppas på en fjärilslarv, men då kanske han redan borde vara i "pupp-stadiet"?
I vilket fall som helst ska jag ta hand om honom och ge honom så mycket kärlek som man bara kan ge en larv, oavsett vad han blir i sin nästa fas. <3



Stig äter... ( BTW han är upp-och-ner, bara så ni vet)

Det blev ingen strand idag. Det har ju ösregnat halva dagen typ. Har knappt gått utanför dörren överhuvudtaget, har dock varit på biblioteket o lämnat tillbaka film och tidningar.
22:30 ikväll är det dags för DEXTER!
Ser jag fram emot!

Jag skulle även vilja påpeka att jag inte har druckit något kaffe idag!! INGET KAFFE, INTE EN DROPPE!

Just nu sitter jag i sängen och lyssnar på Deliver Us, från Prinsen av Egypten. Samtidigt springer Kung Caspians son Quirell runt i min säng som en jäkla galning. Han satt precis uppe på min kudde och vilade lite, men sen fick han fnatt och stack igen. Inte alls lika lugn och gosig som sin far.


Busiga Quirell

Nu är jag hemma ifrån Småland igen!
Jag har haft en underbar helg, men jag berättar mer om den imorgon och då hoppas jag även på några bra bilder, då kamerans batterier dog så jag har inte kunnat kolla på bilderna som jag tog. :(
Just nu sitter jag och Oogie Boogie och myser med musik i min säng.

Axe är den sötaste som finns och han är min älskade prins!

Fotade lilla Medusa lite imorse.
Här kommer en bild, bara för att visa hur min lilla varulv ser ut. :)

Jag sitter här och förbarmar mig över min otur.
Inte nog med att min älskade bebis Hades skulle dö helt oväntat.
Han lämnade ju sin lilla burkamrat Medusa ensam kvar. Nu har jag först försökt att sätta ihop Medusa med Eli, men efter 2 dagar fick jag lov att sära på dem igen, eftersom Eli var så elak mot henne och bet och rev henne på rumpan och ryggen. (Medusa är en överbehårad Skinny, så hennes bak är helt pälslös och hon har bara lite päls på ryggen)
Nu har jag försökt att sätta ihop henne med Hera (Maria) det funkade den första dagen men nu har hon också börjat att jaga och bita henne. Fast just nu har jag satt dem här hos mig i sängen och de verkar gå lite bättre. hera har lagt sig ner bredvid Medusa. Men hon har även smakat lite på henne, direkt efter att hon pussade på henne. Skumma djur som inte kan bestäma sig vad de tycker...